Längesedan...

Man börjar med stor entusiasm och massor av idéer. Sen händer nåt annat - och man får massor av nya tankar som passar på andra forum.

Men nu är jag ganska trött på att mina bilder ser kass ut, på en massa pseudohändelser och på like-junkies.

M a o rätt trött på Facebook...
Det är roligare att blogga, och i lugn och ro få tro att hela världen spänt väntar på nästa skriveri.
Detta får bli mitt skriv- och fotoforum i framtiden.
Lite ändrat fokus m a o, men läs gärna underligsfyndigheterna och fyndiga underliggande meningar och meningar som jag hasplat ur mig under åren.
På egen risk

Ber att få återkomma

Jul och plåster

Dagens plåster:

  • Diskussionsklubb om hur vi ska lösa samhällets problem. Vi tar gärna emot goda råd från en som varit med länge.
  • Källsortera - bland annat för att säkerställa energiförsörjningen utan att elda batterier.
  • Arbeta i ett politiskt parti. Lära sig hur man tar sig fram så att man kan påverka (!?)
  • Köpa "ingenting" från Röda korset för 100 spänn - ca 2-10% av den totala julklappsbudgeten
  • Acceptera (motvilligt) att köpa billiga julklappar fast man just fått gott om pengar.
  • Göra den mesta julmaten själv, med så mycket eko och fair trade som möjligt.
  • Hälsa på äldre tråkiga släktingar två timmar i stället för en
  • Titta på Karl-Bertil och tycka att Robin Hood nog var en schysst grabb - fast han tog nog en del själv också
  • Gå med i Naturskyddsföreningen så att "man är med och tar ställning".
  • Skriva hälsning till alla på Facebook
  • Använda tillvända ingredienser i julstöket - mullbär, gojageggapatéer, alternativ skinka (som du får slänga efter jul) etc

Dagens antibiotika:

  • Bara ge bort träd i Vi-skogen och "ingenting"
  • Jobba några timmar i frivilligarbete av något slag
  • Skicka ett personligt julkort till alla som behöver kommas ihåg
  • Försöka se till alla medfirares individuella behov för att må bra

Dagens hästkur:

  • Byt alla "baranåtkul"julklappar till något vettigt och ge bort det till nån som behöver
  • Bjud släkten på annandagen på en kokt broccolibukett och gröt. Du har bara den dagen fri, eftersom du tillbringat afton och dag med ensamma och sällskapsbehövande. Glöm inte bort att ge släkten dåligt samvete!
  • Säg till de (om det behövs) som finns nära dig att du tycker att dom borde meditera några timmar över sina plåster...

(Går)dagens bot:

  • Väck opinion genom att öppna ögonen på plåsterfolket. De flesta vill visserligen fortsätta ha plåstren över ögonen och sårpuder i stället för hjärna, men försöka är bättre än att acceptera för "julfridens skull".
  • Skriv en bra historia om något som verkligen händer och läs den i stället för julevangeliet
  • Gå in i julhandeln och överrösta idiotiska säljbefrämjande julsånger med gregoriansk körmusik.
  • Fråga alla vad just dom gör (i praktiken) för att sprida julens budskap. Hur många timmar?
  • Gå ut med hagelbössan och vakta vitmossebestånden

Förebyggande åtgärder:

  • Åtgärda alla säljstimulerande metoder i praktisk handling och vid källan (specifikation är inte möjligt eftersom de flesta effektiva praktiska handlingar förmodligen är olagliga)
  • Brev-, kort- och emailbomba släkten (och många flera) med upplysningar om tillståndet i samhället. Detta kräver ett gediget tankearbete eftersom de få som kan förstå inte vill förstå utan i bästa fall nöjda använder plåster.
  • Om du är hemma på julafton, prata oavbrutet genom hela Kalle Anka om amerikansk (kultur-)imperialism i allmänhet och Disney´s "historia" i synnerhet.
  • Anmärk genast när käcka ungdomar i sällskapet använder begrepp som de inte begriper när de uttrycker tankar de inte förstår om känslor de inte känner. Påpeka att vi inte vill ha väluppfostrade ja-sägare (en progressiv generation...) unga utan radikala upprorsmakare som sparkar på etablissemangen.
  • I värsta fall - byt hela tiden kanal till någon bra dokumentär. Eventuellt får du använda något du spelat in tidigare, eftersom alla kanaler, delvis och förmodligen, plåstrar om sig med Karl-Bertilprogram.
  • Om du trots allt misslyckas så gå inte därifrån! Sparka i stället ut dom i kylan utan ytterkläder. Finns det hus i närheten där dom kan tänkas släppas in så kedja fast dom i den förbannade julgranen. Då kan de njuta av den! Släpp sedan in dom och bjud på varm glögg med gjord på absint (i värsta fall 80%ig rom) och visa en dokumentär om vinter i ett flyktingläger medan de är för stelfrusna för att protestera.
  • Om du genomfört allt detta så packa en väska med bra-o-ha grejor. Tänk på att man inte får ta med sig så mycket in i häktet eller psyket. Hoppas på att de propsar på psyket - där har det varit fullt se´n den 20e...

God Jul från er vän Misantropen!

PS
Försök inte leta efter något läsvärt åt fäna i tidskrifter eller tidningar - det mesta är skrivet av personer som inte kan skriva för personer som inte kan läsa. "Kan" kan ibland bytas mot "vill" i det föregående...


Kapitel två

Känner mig fortfarande inte galen nog att skriva nåt riktigt.
Det får bli en slutkläm på gårdagens pilot-skriveri

Kapitel 2

Staden nedanför mig börjar vakna. Fler bilar är igång och jag ser hur fler av kommunens städapparater kör ut från sina nattparkeringar. Jag reser mig och skrider runt i trädgården ett slag. Gräset är fortfarande fuktigt och kallt. Jag försöker skrida som jag kunde förut.

Jag känner med motvilja att jag är hungrig och skrider in. Min kropps behov stör mig, men för mig lite tillbaka till vått gräs. Kylskåpet är nästan tomt och jag får nöja mig med hårt bröd och te till frukost. Jag kommer att tvingas bryta min frivilliga isolering i dag.

Träffa människor...

Tvånget känns ändå skönt. Utan det orkar jag kanske inte ut, varför man nu måste det egentligen? Jag vet inte vem jag är, vem människorna jag möter ser framför sig. Ett stilla osammanhängande vansinne lurar bakom örat. Är det en oförutsägbar, vild, farlig och vacker verklighet? Jag känner en oemotståndligt lust att prata med någon. Om vanliga saker, om vädret, om teve, om hovnarrarnarrar och sånt.

Jöjö

Miss Antrope story - kapitel 1

(Intro o presentation av medverkande i tidigare inlägg)
Jag skulle skriva något klokt - dvs något uppochnerpå. Men det var lögn. Så jag får väl försöka beskriva världen. Det blir ju ändå galnare. Men det blir iaf misantropiska kontra-diktiva förtecken sådeså. Också blir det korta kapitel, s. k. kapiteletter. Först kommer alltså kapitelett, sen kapitelett två osv

Eftersom Miss Antrope är första dam hos mig på bloggen så blir det första person, basånivet.
Nog snackat:

Kapitel ett.

Solen höjde sig snabbt när hon väl orkat över horisonten. Osannolikt stor och röd såg hon ut över landskapet som hon lämnat i mörker och utan tillsyn för några timmar sedan. De flesta människor hade sovit medan hon var borta, inte mycket nytt fanns att se för henne. Någon enstaka vandrare på väg hem från ett nattligt möte, en taxi på väg i full fart genom den tomma staden, ett fönster som slogs upp så att solreflexen kastades i en vid båge över landskapet. De här mornarna var fantastiska, det var som att se världen födas på nytt. Rent och klart, till och med de gamla fula och smutsiga industribyggnaderna fick en skimrande patina i det första ljuset. Tankarna löpte klara i obrutna kedjor. Efterhand som solen steg byttes de värmande strålarna mot kvalmighet och fuktig svett. Den rena staden smutsades av avgaser, människor och stress; tankarna grumlades.

De unkna lukterna, det fördunklade intellektet och de skräniga skitiga människornas dans kulminerade sedan på natten.

Så åter – denna fullkomligt klara och rena frid.

Jag visste inte för vilken morgon i ordningen jag satt här. Femte? kanske tionde?

Det spelade ingen roll, jag hade gett upp hoppet om att kunna hålla morgonens renhet kvar. Repetitionen gav inte ny färdighet, varje morgon var unik och sin egen. Jaget som föddes fri från skuld denna morgon var inte detsamma som fötts igår och småningom smittats av minnen, smutsats och dött. Ändå gick det samma öde tillmötes varje gång.

Under förevändningen att jag var tvungen att träna på att föra mig och att någon borde sköta slottsparken hade jag lyckats få några veckor för mig själv.

Hela våren hade jag drömt. Prins Eton skulle komma tillbaka, vi skulle gifta oss, jag skulle bli fri från oket att vara min drottnings dotter. Livet hade äntligen tagit form och det fanns någonting handfast att planera och se fram emot. Ensam i huset hade jag tänkt dansa gavott och glädjas utan att någon störde.

När bruset försvann och jag blev ensam kände jag mig först fylld av energi och entusiasm. Men vartefter lugnet skapade plats i mitt sinne började också mina ögon öppnas. Till att börja med trängde jag bara bort det, ingen hade sluppit vankelmod inför avgörande steg i livet. När jag inte kunde förneka tvivlen längre tog jag dem istället till mig för att försöka förstå dem. Men jag vågade inte se, någonstans insåg jag att jag skulle behöva kraft. Om bara pappa kungen hade funnits kvar. Han visste så mycket, man behövde aldrig förklara.

 

Jag kommer ingå legaliserat samtyckt sammanboende i sommar.
Jag kommer bo i Prins Etons slott.
Jag kommer bära hans prinsar och prinsessor.
Jag kommer tvingas äta hans hemska kroppkakor.
Jag kommer bli gammal.

Jag kanske blir som mamma Drottning Uppnos…
Uh…

Om en vecka kommer Prins Eton tillbaka. I månader har jag glatt mig, eller hade snarare. Jag hade känt hur tryggheten kommit lite åt gången, lite för varje tråd som knutits fast och fixerat mig i vardagen. Nu ser jag hur lite av tillvaron som egentligen funnits hos mig. Om jag ändå kunde ta mig tillbaka, bli som förut, bli som alla andra. Inte bara nöja mig med det lilla utan också förneka existensen hos det som finns utanför.

Jag har inte mycket hopp, mina ögon började öppnas och det jag sett finns redan i minnet för all framtid.

To be continued!

Sov sött

Mittåt bröder! Och systrar

det går inte att skriva något med bara två karaktärer, jag kan i alla fall inte göra något dåligt då. Det måste vara ett antal för att det ska bli tillräckligt illa.

Låt mig presentera:
Prins Eton
Drottning Uppnos af Smaak
Tycho Bräda
Den gamle kungen - den gamle kungen, f. n. död

Per Spirant utgår och ersätts av Deodor Smäll

Åter till tangentbordsknatter - fortsttt.l probm med för långm datakommmmunikation mellan t-bord o dator...

Återkommer nu också, fast sen